Friday, 26 October 2012

Min bloggdröm

Igår när min son sov sin eftermiddagslur lade jag mig och somnade med min man. Förkylningen har övergått i bihåleinflammation och jag känner mig trött, svag och skör som en Harlequinhjältinna. Det märks att jag spenderat mycket förkylningstid framför datorn då jag drömde en feberdröm om en 70-talsbloggare som var moder till alla feministbloggare idag. Jag minns inte vad hon hette, så jag kallar henne Karin.

Karin var en bra människa, typisk sådan där ungdom som fortfarande lever utan att få den första stora knäcken i livet. Hon hade Lady Dahmers passion, Tanja Suhininas klara intellekt, Arsinoes lugn och Underbara Claras glädje inför inredning och stiliga kläder. Allt förpackat i Kajsa Magnarssons tilltalande yttre.

Det skall även tilläggas att jag under min förkylning läst mycket Inger Alfvén, vilket jag annars inte orkar med. Jag borde kanske ha läst henne tidigare i livet, när jag fortfarande brann och var mer påverkbar.

Nåja, min 70-talsbloggare var i vilket fall en ung, stark, passionerad kvinna som levde i synd med en man i ett hus där all inredning var av trä och bomullstyg. Hon älskade mannen hon levde med och de hade så roligt ihop, men han var liksom ändå i bakgrunden i drömmen, han var bara en bifigur.
Karin skrev sina bloggar så att 70-talsungdomen hetsades upp i feberyra och slet i de gamla könsrollerna som vilda hästar. Som tack skulle min bloggerska Karin få en fin klänning av någon affär där hon ofta beundrade de vackra kläderna, men givetvis hade hon och hennes man aldrig råd att handla i den där finbutiken. Det var ju ändå Sverige på 70-talet, och de var ju inte äldre än att hon fortfarande inte hade ett ordentligt yrke utan enbart försörjde sig på bloggen, och det kunde ju inte betala mycket på den tiden när nästan alla var hobbyskribenter. De levde på syrade grönsaker och hembakt bröd som man gjorde på 70-talet om man var lite sådär utanför samhället.

Klänningen var stickad av gråblå garn och Karin dansade med klänningen runt hela sitt hus och sa att hon var så glad att hon kunde ha allt hon ville ha eftersom allt hon ville ha fanns i hennes hus. Hon skrev sina texter och hon skulle föda sina barn och leva i ett hus hon älskade med en man hon älskade och allt skulle bli bra alltid, och kom det någon och gav henne saker för att hon skrev som hon skrev ja då var det bara ett plus i kanten.

Och här vaknade jag på mage med ansiktet ner i kudden och det kändes som att jag inte kunde andas och hade så jäkla ont i pannan av den där inflammationen. Och jag säger som jag alltid brukar säga när jag har haft en dröm jag minns med stor klarhet, att jag önskar att jag hade en drömtydare här, så jag kunde säga åt henom att skaffa sig ett riktigt jobb.

2 comments:

  1. Jag tycker att du ska ta dig an Karin som ett alter ego! Det hade varit ett mycket bättre konstprojekt än Hanna Widerstedts.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Först måste jag ju bli kändis så någon bryr sig om mig. Kul att sitta själv med mina sju läsare i veckan och vara alter ego. Så jag måste nog inleda med fas ett, att bli känd från TV.

      Delete

Jag blir så glad när ni kommenterar. Jag älskar uppmärksamheten och suger upp den som en tvättsvamp.