Wednesday, 10 October 2012

Målet med min läsning

En bok jag läst för att imponera på andra, och hur det fungerat.
 
Jag läste Brott och Straff som tonåring. Jag tyckte att den var väldigt intellektuell, något jag bara måste kunna säga att jag hade läst. Jag läste den en sommar liggandes på gräsmattan bakom min mammas hus, jag var sexton år och hade precis min första pojkvän, som måste ha varit runt nitton vid det laget. Jag lånade hans bok för att verka världsvan.

Jag sträckläste många kapitel i taget och minns den underliga känslan av att ligga mitt i den svenska sommaren på en gräsmatta hundra meter från havet och fortfarande frysa i den ryska vintern. Jag stängde boken och det var som att jag faktiskt stängde en dörr och befann mig i världen igen, en klysha jag faktiskt inte upplevt på samma sätt fram tills dess.

Det här var en lustig bild jag hittade när jag googlade "brott och straff".
Såhär i efterhand minns jag inte mycket av boken. Jag minns flera små detaljer med stor klarhet, men mitt stora intryck var just kylan och nöden snarare än handlingen. Mitt starkaste minne är hur jag briljerade med jämförelser mellan Brott och Straff, Thérèse Raquin och Pamela - Dygdens Belöning i litteraturvetenskapen i gymnasiet. Jag jämförde kvinnoporträtt mellan den ultimata dygdiga kvinnan Pamela och den självuppoffrande horan Sonja, hur skuld uttrycker sig i sjukdom och feber samt hur porträttet av den muntre, friske, duglige och liderlige mannen var ungefär densamma i samtliga böcker, vilket är min paradjämförelse som jag ofta tar fram när jag diskuterar endera av böckerna (det har hänt typ en gång sedan gymnasiet och då på mitt initiativ). Så man kan ju säga att det funderade väldigt väl.

No comments:

Post a Comment

Jag blir så glad när ni kommenterar. Jag älskar uppmärksamheten och suger upp den som en tvättsvamp.