Wednesday, 17 October 2012

Jag äter inte rött kött

En gång när jag hade det väldigt jobbigt ekonomiskt slutade jag äta rött kött.

Jag bodde i ett hus utan värme för det var det enda jag hade råd med. Detta var på Irland för många år sedan, och jag var dum som betalade hyra alls i ett hem som var mer eller mindre bara en squat med lås. Värmen pajjade och hyresvärdens lösning var att dela ut sovsäckar så man inte skulle frysa ihjäl under natten. Varmvattenpumpen pajjade så endast kallduschar var tillgängliga och givetvis hade jag inte råd med handduk (dekandent lyx) så jag fick gå omkring och lufttorka i rum som var så kalla att jag kunde se min egen andedräkt. Givetvis hade jag inte råd med kött, jag hade inte ens råd med värdighet där jag gick runt naken i små cirklar inne i minisovrummet och tittade på snön som dråsade ner utanför fönstret.
Buuuhuuuuhuuuhuu!
 Det tog två veckor innan jag fick min första lön från pubben där jag arbetade. Under tiden stal jag kakor av de andra som bodde i huset, annars levde jag på mjölkigt kaffe från pubben och cigaretter som folk gav mig. Jag borde väl egentligen ha typ dött men jag var bara arton och har ju alltid haft lite extra stoppning, det är bra att ha när man hamnar i svältperioder. När lönen kom sprang jag till Lidl och köpte allt jag drömt om - ris, bönor och salsa - och rörde ihop till en festmåltid. Jag var så ivrig att äta middag varje kväll nu när jag kunde, att jag en gång högg mig i handen med en filékniv när jag skulle öppna ett paket lax. Efter ett par veckor tänkte jag efter och då hade jag liksom bara slutat med rött kött eftersom det var för dyrt. Jag hade slutat med nästan allt kött eftersom man kunde göra en mättande kalasmåltid av bara linser och lök, men fisken vägrade jag att sluta med och då kunde jag lika gärna äta upp kycklingen också.

Nu vill jag börja igen, men alla små försök har varit besvikelser. En gång efter pubben råkade jag äta lite av makens kebab av misstag, och det var en smakexplosion som jag aldrig hämtat mig ifrån, trots att det (enligt maken, som visserligen är en satans lögnare när det passar honom) var en helt vanlig, flottig, billig fyllekebab. Det är det jag letar efter. Istället smakar allt bara död gris eller död ko när jag försöker smaka på köttet. Men allt ser ju så gott ut när de två tjocka damerna lagar det. Vad gör man?



2 comments:

  1. Man ska bo i lite misär medan man är ung. Man får så härliga romantiska minnen som man kan dela med sina efterlevande när man blir gammal. Jag hade 25 flatmates en gång (jag betalade hyra, det var ingen squat). Mamma råkade hälsa på i England när jag bodde där och när hon såg hur jag bodde sa hon att hon skulle kräva att FÅ betalt för att bo där.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Ungdomligt lidande och ungdomlig dumhet är banne mig det bästa man kan ha för sig fram tills kanske 24.

      Delete

Jag blir så glad när ni kommenterar. Jag älskar uppmärksamheten och suger upp den som en tvättsvamp.