Tuesday, 2 October 2012

Djurens slaveri

Ling0n skriver om något jag sett ganska mycket om på sistone, nämligen tanken att det inte bara är fel att äta djur och djurprodukter utan också att äga djur och utnyttja djur för arbetskraft. Hon jämför det med slaveri och undrar hur vi har rätten att äga andra levande varelser, vilket jag på intet sätt jämställer med kampen mot inhumant slakteri, onödigt lidande osv.

Resonemanget är inte nytt. Eller mja, själva modet att ifrågasätta den moraliska rätten för gamla tanter att få äga en shih tzu är ganska nytt rent historiskt såvitt jag vet, men jag personligen har hört tanken ganska ofta på sistone. Såpass ofta att jag diskuterade saken med min man, som svarade på det gamla vanliga köttätarsättet att "animals have rights.... to be tasty!"

http://www.funnyqanda.com/images/animal-rights-animals-have-the-right-to-be-tasty.jpg
Vad skall man säga? Tur att han är stilig, jag gifte mig knappast för hans briljanta sinne.
Så jag funderade lite på scenariot "ta bort animaliskt slaveri" och förstår inte riktigt hur det skall fungera. Ta t.ex. korna - djur som är framavlade för att vara stora, harmoniska högar med kött. Skall vi släppa ut dem i skogen igen eller vad gör vi med dem? De kommer att dö i enorma lass och knappast på sätt som kan anses humana, de skulle frysa, svälta eller helt enkelt gå sönder. Man kan anta att stakettilverkare skulle jubla då vi plötsligt skulle sitta med vansinniga mängder gårdsdjur och husdjur som skall släppas ut och orsaka kaos i trafiken, osv.


Många av de djur människor lever med idag är inte lämpliga att släppas ut i det fria. Skall vi döda dem och hoppas på framtida generationer, eller hur gör man där?

Faktum är att flera djurraser liksom kon är framavlade och inte längre skulle klara sig i det fria, vilket givetvis är människans fel, men låt oss betänka varför. Hade människan inte tyglat djuret hade vi fortfarande levt i ett jägar-och samlarsamhälle där vi knappt ens skulle kunnat odla. Vi hade levt som djuren, där varje dag vore en kamp mot våldsam, vidrig, smärtsam död för att bli föda till rovdjur, då svält och enkla sjukdomar tagit livet av våra barn. Kan man verkligen klandra den gamla människan för att använda de metoder som finnits till hands för att kunna förbättra tillvaron? Vår tillgång är inte våra tänder eller klor, utan vårt sätt att försvara oss var det att vi kunde förändra välden omkring oss snarare än att försöka överleva bland rovdjur och misär. Det finns faktiskt t.om. idag människor som överlever endast pga sin relation till djur och sitt ätande av djur.
 Det är trist att vi när vi diskuterar djurs slaveri verkar hamna på nivån "gamla tanter behöver ingen sällskapshund!", som om sällskapshunden vore det mest praktiska som människans relation till djuren har framställt, det mest talande exemplet på när vi behövt djur för att förminska mänskligt lidande.

http://www.veganise.me/wp-content/uploads/veg.jpg

Moral är en klurig sak. Jag får intrycket av att många som har dessa funderingar anser det lika moraliskt fel att tämja och rida en häst som det är att bryta ner en människa och äga henne som slav. Jag tror att vi alla kan vara ense om att slaveri är moraliskt fel, moraliskt vidrigt, även om det måhända gjorde livet enklare för andra människor att äga en slav. Kan vi däremot säga att det är moraliskt fel för en människa som bor i vildmarken att äga en häst för att kunna bruka jorden, en bunt höns för att kunna äta äggen, osv? Jag anser inte det, men det är ju en fråga om personligt tyckande.

Hade vi människor i alla tider inte utnyttjat djur till vår fördel hade vi ironiskt nog inte varit i en situation där vi kunnat ha diskussioner huruvida det är moraliskt rätt eller fel att äga dem.

4 comments:

  1. Struntprat. Djur är kött, kött är mat, mat är gott. Så enkelt är det. Det finns gott om plats för alla naturens skapelser - precis bredvid potatisen och såsen.

    ReplyDelete
  2. Nu har jag gett svar... :) http://www.ling0n.se/svar-pa-nagra-fragor-om-veganism/

    ReplyDelete

Jag blir så glad när ni kommenterar. Jag älskar uppmärksamheten och suger upp den som en tvättsvamp.