Saturday, 30 June 2012

Intresseklubben

Oj, vad mycket folk det blev som kollade in bloggen. Så viktig jag känner mig! Jag belönar därmed mina trogna läsare med en härlig musikvideo och rätten att komma med förfrågningar.


Nu orkar jag inte hitta på saker att skriva om längre, nämligen. Trycket ligger ju på lite nu när man faktiskt blir läst. Annars blir det en top-fem lista med mina favoritfilmer när det kommer till erotikens glansperiod - 70talet.

En Roger H. Sterling

Min man skall gå och klippa av sig håret. Han har en lång, ranglig, grå hästsvans och börjar bli flint, så nu är det på tiden att få en normal frisyr. Givetvis är han helt förtvivlad, han har alltid haft hästsvans och har bara klippt sig när han haft jobbintervjuer. Då han har jobbar på samma jobb i 14 år är det klart att han känner sig skrämd vid tanken på en klippning.

Det här är däremot kalasbra nyheter för mig. Då han jag äntligen fortsätta mitt projekt med att grooma om honom till.....  Roger H. Sterling. Mannen med replikerna. Mannen med gunget i steget. Mannen med det vita håret och den rosiga hyn. Mannen utan hår i öronen.


http://xfinity.comcast.net/blogs/tv/files/2009/08/250-x-250-roger-sterling-2.jpg

Kroppen och valet och könet


Jag tillhör dom som inte tycker att en abort är något stort. Nej, det är inte riktigt sant - givetvis är det stort om de som går igenom med en abort känner det, men jag tycker inte att det är något att direkt diskutera hur man kan försöka förhindra eller förbjuda (NB: inget att försöka förhindra, däremot skall man givetvis försöka förebygga varje abort så långt det går). Jag ser inget moraliskt fel i att ha en abort i sig. Däremot ser jag mycket moraliskt fel i att inte ge mannen samma rättigheter som kvinnan. 


Vetorätt för en abort ligger ju och måste ligga hos den gravida kvinnan. Efter att jag testat att vara gravid två gånger och fött ett barn kan jag säga att det inte är något jag skulle påtvinga någon annan än amerikanska politiker, det är absolut utan tvekan det värsta jag varit med om. Vissa kvinnor lyser av glädje hela graviditeten, andra (som jag) drabbas av svarta depressioner, total fysisk och mental utmattning, ångestattacker, insomnia och annat smått och gått, och sedan sätter de fysiska problemen in. En förlossning med krossande smärta, dramatik och svindlande rädsla är vid det laget hjärtligt välkommen då man vet att den kommer att vara över inom ett par dagar och sedan är skiten över. Dessutom får man gas. 



http://www.sciencephoto.com/image/313386/530wm/P6800103-Embryo_at_six_weeks-SPL.jpg
En bebis!
 En abort handlar om så mycket mer än rätten till ens kropp. Den handlar om rätten till ens liv, ett liv man kanske inte kan ha om man binder sig för alltid vid en viss man. Många kvinnor blir gravida med män som de måste komma bort ifrån, män som behandlar dom illa eller kan vara farliga. En abort är också rätten till en karriär. Min karriär hamnade ganska naturligt i blåsväder efter att jag blev på tjocken och började somna vid mitt skrivbord, skrika åt min chef att han var äcklig och dum i huvet och gråta under presentationer. Jag missade två befodran under min graviditet då jag helt enkelt inte hade den fysiska orken att gå efter dom, och gudarna vet hur mycket jag missat under min föräldraledighet.
"Själviska kvinnor!" hör jag nu abortmotståndarna muttra. "Man får väl använda hjärncellerna innan man knullar då! Knullar man finns risken att något går fel, och det går man med på när man särar på låren. Och skulle en karriär vara viktigare än ett barns liv, det är vansinnigt så själviska dagens kvinnor är!" Tja.... om det nu skulle vara så att det var omoget och själviskt (vilket jag verkligen inte ser det som) är dom väl absolut inte mogna att bli föräldrar, och skulle inte bli tvingade att föda fram barn.
http://sportsxfitness.com/wp-content/uploads/2011/11/Eat-during-pregnancy.jpg
Jag skrattade aldrig åt min
sallad. Jag var för deppig.

Det underliga här är att man ofta hör samma argument ställda åt andra hållet. Varför skall män bli tvingade till livslångt ansvar (ekonomiskt, om inte annat) för barn dom inte vill ha, födda av kvinnor dom inte vill ha dom med? "Får man tänka på innan man knullar!", fnyser den gravida kvinnan. "Karlar tänker bara med pitten och sen vill dom slippa undan ansvaret. Då får man väl använda kondom då, och man får väl räkna med att risken finns även om man använder skydd. Och vilken sorts man vill inte betala för skor för sitt eget barn?! Fy fan, vilken själviskhet!" 

Givetvis skall man fundera länge och väl innan man genomför en abort. Men man skall fundera precis lika länge innan man inte genomför en abort. Att bli förälder är ingen man skall kasta sig in i utan att vara helt säker på att man kan vara en bra förälder, att man kommer att kunna ta hand om livet man sätter till världen.
 Aborten må vara kvinnans rättighet, men föräldraskapet är bägges ansvar och borde vara bägges beslut. Att inte informera en man om att man väntar hans barn, att inte ta hans åsikt om huruvida man skall genomföra en abort, är ett enormt missbruk av rätten till sin kropp.

Friday, 29 June 2012

Rätten att vara dålig.

Two of the heeled shoes being sold to fit eight-year-olds
Dessa är menade för
sjuåringar eller dvärgar
Roligt nog med tanke på det här snacket om konsumentansvar fick jag idag reda på att det numera är "förbjudet" (förklaring för situationstecknen kommer) att sälja sexualiserande kläder till barn under 12 års ålder på Irland. Många klädkedjor har alltså gått in i en pakt där de kommit överrens om att härma England och sluta sälja högklackade skor, hotpant, t-shirts med suggestiv text, BH:ar och bikiniöverdelar med stoppning, osv. Och det är väl bra. Antar jag. Dom skall inte finnas i affärer eller någon annanstans. Så det är väl bra. Men det får en att fundera....

Den enda gången jag har varit med på TV var när jag var på visit i Göteborg och blev intervjuvad av TV4 om vad jag tyckte om att Arnold Schwarzenegger ställde upp till val i Kalifornien. Då hade jag inte sett de glada bilderna av hur Arnold innan han blev känd levde rövare i Rio på något reseprogram i stilen Packat & Klart, så jag hade ingen jätteklar bild eller jättestark åsikt. Jag sade något i stilen att han gör väl vad han vill så röstar folk på honom om dom vill, och att folk får oftast vad dom förtjänar när dom kan rösta om saker och ting. Alltså, folk har rätten att kasta bort sin demokratiska röst för att dom tycker att det är kul och spexigt att ha Terminatorn som regent, men då får dom leva med konsekvenserna. Har vi samma rätt som föräldrar?

http://www.isciencemag.co.uk/wp-content/uploads/2011/06/Oh_Baby_London_Pink_Wannabe_WAG_Slogan_T_Shirt2.jpg
Menad för tvååringar eller Weng Weng
Vi kan nog alla komma överrens om att det inte är så snällt att ge sin tvååring en t-shirt med texten "wannabe WAG". Det sänder inte ut rätt signaler. Det är snudd på grymt, och totalt opassande. Varför någon skulle komma på tanken att över huvud taget aspirera mot att bli en WAG är för mig bortom allt förnuft, men att projicera detta mot en tvååring ens på skämt är äcklande. (WAG, för den som inte vet, är förkortning på "Wives and Girlfriends" och handlar om flickorna som omger rika fotbollsspelare. Flickornas jobb är att vara vackra, tajta, moderiktiga, välmålade och tysta när deras män hängs ut i skvallerpressen för otrohet med prostituerade.)

Frances Fitzgerald (Children's Minister på Irland) intervjuvas här om "förbudet" som de kallar det. Enligt henne vet föräldrar "instinktivt" vad som är lämpligt eller inte, men känner ibland press på oss att köpa opassande kläder pga andra barns kläder, löst översatt. Detta är ju en fullkomligt idiotisk sak att säga - som om föräldrar kände grupptryck att klä sina tvååringar i WAG-tröjor eftersom alla andra tvååringar har WAG-tröjor, och alla andra mammor som köpte tröjorna också tyckte att dom var vedervärdiga men alla måste handla och handla enbart för att alla andra handlar och handlar.... Är det så att man känner sådant enormt grupptryck att man inte kan låta bli att handla högklackade skor till sin sjuåring är man antagligen inte redo att bli förälder med allt vad det innebär. Kan man inte hantera ansvaret att handla kläder till sitt barn utan måste få regler uppsatta om att barnet inte kan få ha hotpants om hon är under tolv års ålder är det något i sanning galet. Min tanke här är att isåfall är om det är så illa att man känner grupptryck över sin tvåårings kläder som man inte kan stå emot, är kläderna nog det sista man borde oroa sig över, och att man istället borde se över hur denna totala brist på integritet och självrespekt ger uttryck på viktigare bitar av barnets uppfostran.

Jag tycker att det är viktigt att vi har rätten att välja fel. Det är viktigt att vi har valet att kunna följa Cosmos totalt idiotiska sextips, men sedan får vi leva med att vara ensamma och gravt överviktiga resten av livet om vi gör det. Tar dom bort rätten för oss att köpa Cosmo eftersom det är så jävla dumt har vi förlorat en rättighet. Det vi behöver i situationer som gäller våra barn är att folk skall ta mer ansvar och inte lägga ansvaret på butiken som säljer kläderna eller företaget som tillverkar kläderna att se till att det våra barn har på kroppen är normalt. Det är upp till oss att välja. Jag väljer att konsumera barnkläder till mitt barn, och gör därmet min del mot sexualiseringen.

Thursday, 28 June 2012

Grupptryck

Jaha. Eftersom alla andra bloggar om Miss Travel får väl jag göra det också.

Miss Travel är en sida där vackra unga damer (och tydligen några vackra unga herrar) kan träffa rika herrar som tar med dom ut och reser. "Är du attraktiv men pank?" frågar rösten i reklamen. "Har du svårt att hitta bra klienter och har lust att försvinna lite?" antyder rösten i mitt huvud. Den riktiga reklamen fortsätter med att visa stiliga herrar i vita rockar och kostymer för att demonstrera vilka läckerbitar som väntar på att få träffa kanske just mig om jag är väldigt, väldigt attraktiv.


Tydligen är det meningen att dumma unga flickor skall tänka att det är en jättebra idé och att åka ut och resa med stiliga herrar och låta herrarna ta hand om dom ordentligt. Skämma bort dom ordentligt. Som snälla pappor gör med sina döttrar. Naturligtvis genomskådar precis alla vad det handlar om, alltså en eskortservice för rika män, attraktiva unga flickor och en eller annan attraktiv twink.
Varför då denna tvetydighet? Delvis pga lagen. Det är olagligt att anstifta prostitution i stora delar av Amerika, och ingen blir nog vidare förvånad av att Miss Travel är amerikanskt. Eskort räknas antagligen i det här fallet som prostitution, trots att ingen direkt säger att "om jag bjuder med dig till budapest måste du ha analsex med mig andra natten" eller "om du skriver upp dig på vår sida kommer män att kontakta dig och vänta sig att du har sex med dom som betalning för vissa tjänster". Så därför får man inte säga "du får jobba som internationell obetald eskort".

(Appropå eskort, jag undrar vad som händer med min gamla blogg-eskort Summer Glamourmodellen? Efter en snabb titt kan jag meddela att Summer har flyttat till Göteborg och gått på Liseberg. Hon vann en hel del, om hon får säga det själv. Det var väl roligt, hela små mjukisdjur och två chokladgrejer. Det var roligt för henne.)

Sedan tycker jag att det är lite misstänkt att alla dom glada, attraktiva, nöjda kunderna i Miss Travel's "Testimonials"-sida har namn av misstänkt ospecifik anda, som "luckyphil11" eller "danishdelight", och underligt klara, välfokuserade bilder av stajlade människor i exotiska miljöer. Nu säger inte jag att Miss Travel hittat på egna konton och skrivit allt själv för att framstå i god dager för potentiella framtida kunder. Jag vill ju inte bli stämd. Det jag säger är att rika och/eller vackra människor är fantasilösa och självbelåtna. Och det kan dom väl ta.

Underligt förresten att dom där läckra, smarta, charmerande herrarna på hemsidan inte kunde hitta någon att resa till Bahli med.

Det blir väl lite mer kändisbloggning då

Var precis inne och läste Alex Schulmans blogg. Jag vet inget om Schulman och har slöläst hans blogg kanske ett tiotal gånger under lika många år (innan han började blogga bloggade han ju som aftonbladets krönikör). Jag har aldrig förstått mig på varför dom här människorna är speciellt intressanta för andra att hålla reda på och höra vad dom tycker och tänker om saker i sin vardag, men det får man väl göra då, det behöver ju inte jag lägga mig i.
En bieffekt av att folk tycker om Alex Schulman och tycker om att läsa vad han skriver om ("Undrar vad som kan ha hänt Alex Schulman idag", tänker jag mig att folk tänker. "Jaha, han har haft en ensam kväll utan Amanda och kollat på fotboll och ätit chorizo. Fan vad intressant han är egentligen.") är att människor också ogillar vad han skrivit, och kanske t.om. ogillar honom som person. Ibland ser jag sura kommentar om honom på Facebook eller i andra bloggar där folk verkar vara arga på Alex. Detta förvånar mig. Ointressant? Ja, för mig (som sagt, inte för många andra). Så till den milda grad ointressant att jag aldrig brytt mig om att leta efter karaktärsfelen andra verkar finna så karaktäristiska för den Schulmanska släkten.
Varför läser vi dom här människornas bloggar? Det fanns säkert hundratals, kanske tusentals människor som läste om Alex ensamma kväll hemma med chorizon. Det skrämmer mig. Det får mig att tänka mig världen som en kall, ensam plats där folk hellre läser om en "kändis" som aldrig skriver något av intresse (igen, i min åsikt) än gör något vettigt, som funderar över hur man kan omorganisera sin dag för att få lite mer kvalitetstid med barnen eller, tja, stickar sig en hatt eller läser om alternativmedicin och hur ruttet det är, eller stirrar på sina egna fötter.
Det kan vara för att jag har varit utomlands så länge, men jag gapar av häpnad över det Sverige jag har kommit tillbaka till. Folk är ibland nästan maniskt intresserade av människor jag inte har den blekaste aning om vilka dom är, så intresserade att dom köper tidningar med dom här människornas skilsmässor på löpet. Vad har dom gjort då? Jag fattar inte. Förklara.

Nu vs då

För kanske en månad sedan bestämde jag mig för att börja blogga lite mer och försöka ta tag i sakerna. Jag fick i snitt 0,2 glada läsare om dagen i ett par veckor, och nu har jag säkert tio gånger så många.
Då när jag fick ett mejl hoppades jag på att det var Försäkringskassan som fått kollektiv tokighet och faktiskt svarat på mina ilskna frågor. Det var det aldrig. Det var oftast nyhetsbrev från Odla.nu som ville informera mig om saker som utförsäljningar på perenna småplantor. Jag vet inte ens när jag gick med på att få dessa utskick, men resultatet är iallafall att min vardag var full av små gnistrande hormonkickar som surnade så fort jag såg avsändaren.

Nu när jag får mejl är det exakt samma situation, utom att jag har slutat hoppas på Försäkringskassan och istället tror att det kan vara en ny bloggkompis som kommenterat. Tänk om hon (jag har inga manliga läsare) säger något snällt. Tänk om det är någon som säger typ att "åh, vad trevligt det var att läsa! Jag är gammal och nu testamenterar jag alla mina pengar till dig så slipper du stå och leta i spegeln efter stressgråa hår varje dag. Nu är det löst, nu behöver du aldrig mer oroa dig för Försäkringskassan eller för att du skall få sparken. Har du förresten sett några roliga filmer på sistone? Kan du inte skriva om det så kan vi diskutera dom eftersom jag också råkar gilla gamla exploitationfilmer och ogilla Tarantino-sjåpen, jag skickar en check." Det har det heller aldrig varit.

Sannolikheten att något sådant skulle hända är väl ungefär lika stor som att jag skulle vinna pengar. Det här är iallafall gratis, och man kan jobba lite på att bredda ut röven medans man sitter här. Alla gillar ju en bred röv.

Wednesday, 27 June 2012

Synd om Anja

Stackars Anja Pärson. Inte nog med att hon tydligen måste ta ansvar för hbtq-rörelsen (och bli politiskt frontfigur, nu när hon är uttalat bisexuell kommer människor alltid att föreställa sig henne med en vulva under näsan oavsett var hon är. Det funkar ju så. Är man heterosexuell funderar ju folk inget vidare på hur dom ser ut när dom utför oralsex (om det inte är på en själv), men är man homosexuell kan folk inte låta bli att föreställa sig hur dom ser ut i akten. Barnsligt, hörni.

När man diskuterar homosexuella (bisexuella, osv) brukar man oftast fokusera på det sexuella. Till och med i försvarstal till homo- eller bisexuella funderas det över hur dom har det erotiskt. Ta t.ex. Lisa Magnussons Rodeo:

"Låt mig bara fråga dig, Ronnie Sandahl, vad har du själv gjort för kampen? Jag menar bortsett från att sitta i Sveriges största tidning och ta dig rätten att tala om för Anja Pärson vilka politiska frågor hon bör engagera sig i på grundval av vem hon knullar? (...) Det beklämmande, anser jag, är inte att Anja tar för lite ansvar för hbtqi-rörelsen utan att hon alls skall behöva göra en grej av vad hon tänder på, att det förväntas av henne att hon delar med sig till alla och gör sig själv till en galjonsfigur. För egen del kommer jag alltid att förbehålla mig rätten att helt själv bestämma för vilka jag skall berätta om mitt sexliv och när"
 Detta är den första och enda texten jag kan minnas att jag läst på Rodeo. Jag håller med om grundtanken - sexuell läggning är inget mer än sexuell läggning, ingen politiskt registrering eller obligatoriskt ställningstagande åt något håll, inte ens enbart på papper. Men är det inte roligt hur det är knullandet och tändandet som tas upp om hennes förhållande? Inte kärleken utan knullandet. Jovisst inkluderas knullandet och tändandet i den sexuella läggningen, men det är ju faktiskt inte allt. Låtom oss inkludera kärleken i diskussionen, ty störst av allt är kärleken även i Anja Pärsons förhållande (med lite tur).

Tuesday, 26 June 2012

Specifikationer

Säga vad man vill om människor, men vi vill verkligen att allt skall gå riktigt till väga. Hederligt folk med hederliga arbeten i hederliga hem. Bra hederligt folk allihopa. Moraliska människor.
Eftersom vi är hederligt folk vill vi att folk skall lyda lagar och regler i samhället. Eller hur? Vi vill ju att vi alla skall kunna leva tillsammans som civiliserade människor, då kan vi ju inte ha massa folk som bestämmer sig för att strunta i lagarna. Och så vill vi ju inte ha massa omoraliska utnyttjanden av människor som inte förstår bättre, som t.ex. barn eller folk med mentala sjukdomar eller andra problem som gör att dom är lätta att utnyttja. Så kan vi ju inte ha det, eller hur? Givetvis inte, ingen tycker ju att det är okej.
Det finns massor av sådana exempel som vi alla kan hålla med om, och med "alla" menar jag alla som inte är helt dumma i huvet och/eller själslösa och själviska hundar.

I största allmänhet, alltså.

Varför är det då så att vi väljer att specificera sådant när vi diskuterar vissa ämnen?

"Jag är inte rasist, men jag tycker att invandrare skall lyda våra lagar!" ALLA skall lyda våra lagar.
Man kan inte argumentera
med den klatchiga logiken
"Jag tycker inte att prostituerade skall behöva bli våldtagna eller utnyttjade." INGEN skall behöva bli våldtagen eller utnyttjad. Eller, mja, utnyttjad är väl lite relativt, men sexuellt utnyttjad skall man inte bli.

Är det så att invandrare begår fler brott? Det skall väl egentligen inte spela någon roll eller, även om det vore så? Vi skall alla vara en stor, glad, svensk familj, eller nysvensk. Men det är väl samma sak, eller skall vara det iallafall. Varför ha olika standards? Varför tycker man att det är svårare att hanteraom en invandrare begår ett brott än att en svensk begår ett brott? Jag tror att folk är missundsamma, men jag vet inte vad dom skulle vara missundsamma på. Kanske så att man känner att man fått leva i skit-Sverige hela sitt liv för att komma dit att man är vuxen svensk, medans de här kan valsa in på en räkmacka som fullvuxna redan från början, eller nåt. Jag vet sannerligen inte.
En släkting till mig skrev ett argt inlägg på facebook  där hon ilsket förklarade att dom där invandrarna minsann kommer hit och kräver att få specialbehandling inom arbetsmarknaden. Som källa lade hon upp en "artikel" från den högerextrema sidan nationell.nu och flera av hennes vänner och hon själv frustade indignerat om att hon minsann inte skulle ha något emot att bli brandman, men hon var ju svenne! Roligt nog gällde detta inte bara invandrare, utan även just kvinnor, så att hon faktiskt hade haft precis samma usla förkörsrätt som de hemska invandrarna. Och inte var det så att hon som kvinna krävt detta? Nej, givetvis inte. Så varför trodde hon då att alla invandrare personligen krävt att få söka jobb enbart med den meriten att de inte är födda i Sverige? Äsch, hon var inte rasist, men invandrare måste banne mig sluta att kräva saker som vi svenskar inte har tillgång till! Alltid går invandrarna först (i det här fallet hand i hand med omeriterade svenska kvinnor, vilka dom antagligen senare våldtog och hedersmördade).

Vad gäller prostitution och pornografi talar folk ofta om att man inte vill se kvinnor utnyttjade eller våldtagna. Det vill ingen (normal, hederlig) människa se, inte i någon branch eller mot något kön. Skall det tas upp som ett argument för eller emot sexbranchen? Nej. Det gäller alla brancher. Är det så att sexbranchen har ett problem med att kvinnor blir utnyttjade sexuellt kan det nog vara bra att se över den branchen, ge folk tillgång till fackliga representander, ge dom hederlig lön och så vidare. Nu råkar det ju vara så att porrbranchen håller på att dö ut tack vare vår gamle vän Internet, men för andra medlemmar i sexfamiljen borde samma regler gälla. Varför inte? Om man bortser från de uppenbara justeringarna för att försäkra sig om allas säkerhet, hur kan man diskutera emot prostitution med tanken att kvinnor kan bli utnyttjade? Kvinnor blir utnyttjade varje dag, sexpartners ljuger för varandra, man sprider könssjukdomar och orealistiska drömmar och sedan raderar man deras nummer. Många prostituerade säger sig ha börjat på sin bana då de insåg att de ligger med olika personer varje vecka, och de såg ingen anleding till att inte ta betalt för det om de ändå skulle göra det. Är det ena beteendet mindre riskabelt än det andra? Och ändå, när vi talar om sexuella möten brukar vi ju inte se bekymrade ut och dra fram möjligheten att dessa damer och herrar blir våldtagna eller sexuellt utnyttjade en dag. Sexuell frigjordhet är en rättighet, och många av oss känner oss dammiga och gammalmodiga om vi kommer med varningar till dessa sexuellt vågade unga herrar och damer. Vad mer är, det har inte med oss att göra, det är inte våran sak att pissa på deras parad med bistra varningar. Känner vi. Ibland.

Incest, våldtäkt och pornografi

Men hörni... Varför måste det vara såhär? Varför måste man hålla på och ha snack på nivån att om män kollar på porr är dom kvinnohatare. Om en man har sex med en prostituerad måste han vara kvinnohatare. Missförstå mig rätt; det finns säkert massa kvinnohatare som kollar på porr och har sex med prostituerade, men man blir väl inte kvinnohatare per automatik om man smygporrar lite? Eller om man har sex med en prostituerad? Tänk, man behöver inte ens ha sex med en kvinna för att ha sex med en prostituerad och ändå blir man kvinnohatare! Feminister har glömt bort det första könet i sin retorik, det finns alltså inga manliga prostituerade eller manliga porrskådespelare. Eller också älskar de manliga sexarbetarna sina yrken eftersom dom är män och därför tokiga i sex och helt med på noterna jämt, till skillnad från damer som ju vill ha kärlek och romantik med sitt älskog. Och incest - jag tänker nu anta att dom inte talar om väldtäkter av barn, eftersom det knappast har med kvinnor att göra per definition. Diskuterar man om incest mellan vuxna tänker jag antingen om kungahusen där man ser tydliga resultat av dussintals generationer av kusingifte in action, eller GSA . Oavsett vilket man ju knappast kan skuldbelägga en av partnerna för specifikt.

Feminismen står ju och velar lite vad gäller prostitution och pornografi. Personligen är jag en stor beundrare av sexarbetare och ser ingen anledning till att vi skulle förbjuda någotdera, men naturligtvis måste folk skyddas bättre inom bägge brancherna.
http://www.sugarbang.com/storage/superheroes_posed.jpeg?__SQUARESPACE_CACHEVERSION=1336678474560
 I och med att Green Lantern kom ut som bög har folk börjat tycka att serietidningar kan vara dörren till ungdomens egna cirkel i helvetet igen. Jag kan bara anta att det är Mad Men som har gjort det så populärt att vara nostalgisk efter det sena 50-talet att böghateri och serietidningar är fashionabelt på nytt. Innan Green Lantern kom ut som Belsebög oroade sig amerikanska överklassen mest för dataspel och porr nu när man kommit över 80-talets rädsla för slasherfilmer som man var helt övertygad om skulle förgöra ungdomen med hull och hår. Nu gör man hollywood-versioner av filmerna man förfasade sig över och alla har kommit fram till att slasher är helt okej, det är bröstvårtor vi skall vara rädda för. Bröstvårtor på TV kan skada barnen och ge dom men för livet, men det är fullkomligt i sin ordning att se mord och grafiska tortyrscener (det är bestämt att det är okej att ta med sina barn in i biografer där starka våldsfilmer visas, men de kan inte släppas in på en film med tuttar).Och nu verkar vi ha återgått till att barnen måste skyddas mot de vidriga serietidningarna igen. För det är okej att se nästan övermänskligt sexistiska och våldsamma dramatiseringar, så länge man inte ser vårtgård eller bögkyss. Man blir fan äcklad.

"Inside you're dirty...."

Den nya Lovelace-rullen verkar som att den faktiskt kommer att komma ut. Där ser man. Oväntat, efter alla besvär de verkar haft. Det skall bli roligt att se hur projektet rullar på. Tydligen är större delen av filmen baserad på Lovelace's bok "Ordeal" där hon blandar verklighet, fantasi och science fiction för att förklara hur en sådan snäll och fin flicka kunde bete sig som en smutsig hora. I Amerika finns det nämligen inget värre man kan vara så det kan man förstå. Efter Ordeal och kvinnorörelsen återgick hon raskt till att vika ut sig och tala ut mot kvinnorörelsen, för att sedan vända kappan efter vinden igen som en smutsig åsiktshora, för att använda ett uttryck som ligger nära till hands eftersom jag är trött.

I kort: jag har inte så mycket för Linda Lovelace. Jag tycker inte att hon är intressant som skådespelerska eller som person. Jag tycker att hon verkar som en ganska snäll och välment människa, men lite dum, naiv och lättövertygad, vilket ju är helt okej att vara så länge man inte anklagar alla ens oskyldiga gamla kompisar för våldtäkt. Det är ju aldrig okej.
Det är naturligtvis inte första gången Hollywood har hanterat porr. En av mina favoritfilmer om porren heter Scum of the Earth från 1963 om en nästan äckligt oskyldig helylleflicka som luras till att ta förnedrande bilder totalt mot sin vilja, och sedan utnyttjas och utpressas av ondskefulla pornografer. Hemska saker. Får en att ligga vaken om natten och undra var världen är på väg. Det får en också att fundera över hur långt vi har kommit nu när varenda idiot med en kameratelefon har tagit bilder av sig själv och sparat över en kortare eller längre period, eller kanske spridit i karriärdödande sexskandaler.
Detta var förr något att ta livet av sig för, en skam så stor att livet var slut om man blev intrasslad i pornografens klibbiga nät. Eller var det så? Kanske det bara var som det framställdes av hollywood, alltså som det borde vara. Jag har sett tillräckligt med drive-in tuttar för att inse att världen inte var så pryd som man tror när man talar om dagens skamlösa hemskheter, och mormor och morfar hade sitt precis lika mycket som vi har idag. Jätteäckligt, men sant.

I vilket fall som helst, jag hörde att dom skulle ta bort hundgrejerna när dom filmar den nya Lovelace-rullen. Smakfullt val.

Monday, 25 June 2012

Jag har blivit missförstådd. Och det är inte konstigt.

Jaha, första länkningen någonsin och det är kritik. Illa illa. Men vad kan man säga? Jag skriver så luddigt att ingen borde förstå vad jag menar, än mindre hålla med. Däremot måste jag försvara mig mot Fannys inlägg där jag antas säga att vi har ett behov av könsroller i konsumptionen. Det har vi verkligen inte. Vad jag tror är att folk gillar att tillhöra grupper, och att vi som konsumenter kan identifiera oss ganska enkelt. Jag menar, det mesta av skiten vi köper behöver vi inte, men vi tror att det kommer att göra livet enklare eller att det uttrycker vad vi är för personer. Detta uppmuntras såklart av företag, men att det skulle vara deras påhitt kan jag inte tro. Folk gillar grupper.

Det blir av personliga skäl (hunger) bara copy-paste av min försvarskommentar.

"Världen har länge varit tudelad efter kön, såvitt jag förstår, långt innan reklam eller media kom in i bilden. Därav uttryck som religion, vilket jag anser är tillverkat i första hand för att förklara världen för den primitiva människan, och på hög andraplats för att förtrycka kvinnor. Kvinnor är starka och sexuella, och är kvinnor sexuella vet man inte vem som är far till barnen de föder. Dessutom är kvinnor bra att ha som ägodelar, i ännu större utsträckning än slavar. Har man en gud som säger att kvinnor skall vara monogama och att man skall straffa kvinnor som är otrogna eller uppnosiga är det lätt att försvara när man stenar en kvinna till döds. Man arbetar för Gud.
Att säga att könsroller är ett resultat av media eller reklam är i min åsikt att förneka århundrande eller årtusende av förtryck.
Jag tycker verkligen inte att vi har ett behov av det mesta av det vi handlar, det var inte vad jag ville säga med min blogg. Jag uttryckte mig säkert väldigt oklart, ber om ursäkt – ingen läser min blogg, så det är mer som en dagbok över mina egna tankar, så det blir lätt så att jag uttrycker mig fel. Men som sagt, jag tycker verkligen inte att vi har en naturlig efterfrågan av i princip någonting som säljs. Vi konsumerar därför att vi existerar, verkar tanken vara. Jag tycker att mycket som säljs är totalt vidrigt, och totalt onödvändigt, men det betyder inte att folk inte köper det. Kan vi anklaga företag för att de säljer oss saker vi uppenbarligen vill köpa, saker som bara är skräp och trams och skit? Nej, det tycker jag inte. Företag kan inte väntas vara moraliska, dom är till för profit. Det är äckligt och jag personligen tycker inte om det, men det är så det är.
Min grundtes var att det ligger något hos människor som gör att vi vill konsumera. Företag lanserar en ny produkt, och vi köper den. Köper vi den inte försvinner den. Produkterna som finns kvar är produkter folk köper. Då kan vi inte (i min åsikt) säga att företag påtvingar oss saker vi inte vill ha. Vi bombarderas kanske av reklam, men jag håller mig till att vi har en fri vilja. Vi måste ta ansvar för vår konsumtion.
Vi måste börja med att göra oss fria som konsumenter, eftersom vi inte kan lita på att företagen kommer att vara moraliska nog att sälja oss saker vi behöver."

Jävla jävla jävla jävla hippies!

Som jag nämnt tidigare har jag ett komplicerat förhållande till alternativkulturer. Jag hatar ungdomar minst åtta gånger mer än jag hatar Hitler (den enda acceptabla ståndpunkten för oss över 25), så ungdomskulturer i alla dess former går bort.

Ungdomar är glada eller arga, till skillnad från oss lite äldre och mer värdiga, världsvana eller trötta människor. Dom har brinnande åsikter om saker dom egentligen inte vet något om, dom har fula kläder och fräscha ansikten med tajta kroppar som dom inte vet vad dom skall göra med. Dom lyssnar på dålig musik och har usel smak vad gäller precis all underhållning, kläder och skådespelare. Dessutom skall dom uppmuntras och vårdas som delikata, överhormonella små blommor så att dom kan ha framgång i livet, all tid skall satsas på ungdomarna fastän alla vet att dom är idioter. Jag hoppas dom dör, jag hoppas vi alla dör.

Inte underligt då att jag blir rosig av ilska när jag ser folk som fortfarande i mogen ålder pruttar runt i ett moln av svett, gräs och patchouli och beter sig som en idiotisk jävla tonåring. Jag tänker naturigtvis på hippien.

Jävla idioter
Vad är det med folk och alternativmedicin och mystiska varg-tshirts?! Varför är det så lockande? Är det så jävla jobbigt att inse att världen är mer komplicerad än ondska och godhet (jag kräks bara jag skriver orden), att det inte finns magiska örter eller magiska någonting alls, att universum inte bryr sig om oss, att vi lever och att vi dör? Universum är likgiltigt. Världen är likgiltig. Det gör inte våra liv mindre meningslösa, men tydligen har vissa människor så svårt att hantera den ganska grundläggande sanningen att världen är komplex och måste undersökas. Det är roligare att låtsas som att de sista tusentalet år inte hänt, och att vi bor i kina eller så, och att folk i kina visste vad dom snackade om när dom botade sjukdomar genom att ändra energiflödet i kroppen. Det är mycket roligare att låtsas som att det finns magi. Det är roligare att tillhöra en grupp som låtsas. Och då får man dessutom klä ut sig.

Hela idén att världen är indelad i vi och dom, och att alla som inte är med dom är emot dom, är ju bekant sedan tidigare. Religiösa sekter, idioter som letar efter utomjordingar, politiska extremister, veganer.... listan kan göras lång. Depremerande lång. Är det verkligen så svårt att växa upp och tillhöra oss normala? Är det verkligen så jobbigt att svälja sin stolthet och säga att okej, jag hade fel, uppenbarligen är det inte så att världen styrs av jättereptiler från yttre rymden, och okej, det finns inga änglar och auror, och jag hade visst fel om att man kan bota AIDS genom att injicera dom med vitaminer. Vi gör alla misstag. Problemet är när man inte lär av sina misstag och man gillar tanken mer än man gillar verkligheten. Tänk om det hade varit så att magi fanns på riktigt - vore inte det helt otroligt?

Jo, det vore det.

Sunday, 24 June 2012

Att ta genvägen till problem

Det står ganska klart när man ser på samhället idag att vi har lite problem och att det knappast kommer att bli bättre. Eller så är det bara jag som är en sur och obotlig pessimist.

Vad gäller fetma tycker jag att folk har rätt att vara enorma valar om de vill. De är medvetna om riskerna. Inte barn, naturligtvis - barn har rätt till att kunna göra dåliga val när de är äldre, precis som alla andra, men den rätten tas ifrån dom om de väger 200 kg som sjuåringar. Sedan kan man ju diskutera varför dessa människor känner för att vara med i TV och bli rituellt hånade och förnedrade av i bästa fall en trevlig husläkare och i värsta fall äckliga Gillian McKeith (eller hennes svenska äckliga alternativ, äckliga Anna "Äcklet" Skipper) men det behöver man vara en smartare pessimist än jag för att fundera ut. Det behövs också någon som kan hänga Anna Skippers huvud i en låda hungriga råttor.

Hela den här hysterin handlar ju om att ta genvägen till problemets lösning. Är du enormt tjock och vill gå ner i vikt? LCHF är lösningen för dig, fettet försvinner som magi! Varför det försvinner? Äh, skiter väl jag i, jeansen passar som en kondom! Är du fortfarande lite dallrig kan du investera i en "Ab Revolutionizer" eller en "Circle Ab-Glide" eller något annat redskap som är snabbt, enkelt och roligt - du tränar utan att märka det, tills du märker resultaten! Jätteskoj! Blir man så jävla glad av att stå och snurra på en platta kan man lika gärna vara död tycker jag, men whatever.


Ett annat problem är  barnkläder. Det har väl inte undgått någon att olika barnkläder ger olika respons från främlingar på gatan eller dagisfröknar osv. Små blåa kläder gör att man antar att barnet vill spela fotboll och dricka öl, små rosa kläder gör att man antar att barnet vill kramas och bli kallad lilla sockertoppen, alltså precis som vuxna flickor vill. Vad kan man då göra år det här? Jo, man kan handla kläder som inte påvisar vilket kön barnet har! Då måste ju alla reaktioner vara... öh.... ja att alla är snälla mot barnen eftersom dom inte vet att det är pojkbarn. Eller nåt. För det är ju kläderna som är problemet här, inte attityden eller bemötandet mot barnet. Det är dessutom skitenkelt att handla relativt könsneutrala kläder, framförallt till flickor - samhället är okej med en flicka i grön tröja och blå byxor, men inte med en pojke i rosa tröja och blommiga byxor. Varför? Tja, en teori är väl att man är rädd för att manligheten förnekas och att folk är rädda för förändring inom könsfacken. En annan (lite mindre hysterisk) teori är för att det är så jävla barnsligt att vara anti, och att det inte är mindre sexistiskt att klä barn i tvärtom-kläder för sakens skull än att klä dem i kläder som inte gör att man antar att barnet är ett annat kön, bara för att självbelåtet kunna tillrättavisa folk.

Tanken verkar vara att det är tillverkarnas fel att vi har olika färg på kläderna, eller att det är tillverkarnas fel att vi vill kunna bli slanka och lyckliga av bara tre minuter om dan. Jag ser det snarare som att vi människor vill handla bikinis till våra tvååringar, så därför säljer tillverkare bikinis till tvååringar. Vi vill bli slanka på tre glada minuter om dan, så därför tillverkar och säljer företag tabletter och träningsmaskiner som kan göra precis detta - eller, såklart, så tillverkar Modern Natur kristaller och magneter som den själsligt och moraliskt döde hippien kan sälja för att rensa konsumenterns lever eller njurar och därmed göra en friskare och smalare utan att ens behöva de där tre minuterna om dagen. Hade ingen handlat en bikini till sin tvååring hade de inte sålts. Hade vi inte velat tala med döda släktingar eller kändisar hade vi inte haft idioter som tagit betalt för att vara den övernaturlige tolken som kan göra det möjligt. Och igen, vilken makalös brist på ansvarskänsla, att totalt frånsäga sig ansvar från situationen och skylla på Lundmyr of Sweden för sina smaklösa, rosa kreationer. Skyll på konsumenterna som uppenbarligen köper skiten. Eller ännu bättre, kräv att din lilla pojke blir kramad av dagisfröknarna när han kommer in med sin fina, blåa tröja, och uppmuntra ditt barn genom allt att våga göra det som han eller hon tycker är roligt och bra. Men det är svårare. Enklare som sagt att fnysa åt flickan i prinsessklänningen.

EDIT: Nej, jag tycker inte att vi har ett behov av genusidentifierad konsumtion, eller mycket annan konsumption heller för den delen. Se mig dansa som en nervös pudel här.

Saturday, 23 June 2012

Tack, Google

Fraser som googlats som tydligen hänvisat till min blogg:

  • Kvinnor håriga ben
  • Pojkar damernas omklädningsrum
  • Prinsessklänning porr
Vilken besvikelse för alla stackars googlare.

Jag använder ordet "vagina" en massa gånger i den här bloggen.

Detta blir ett inlägg i stor utsträckning menad för det engelska språket.

Femfresh verkar vara i blåsväder. Bra, säger jag. Femfresh skall vara i blåsväder. Det är fullkomligt skandalöst att ha en produkt som påstår att vaginan luktar illa eller är ofräsch i sitt naturliga tillstånd, i och av sig själv. Varför skulle den vara äcklig nu då? Är det så att man har en ofräsch vagina är det för att man har jävligt bristande hygien, och då är det inte så att man behöver parfymerade kemikalier därinne, utan bara att man duschar ett par gånger i veckan. Luktar den fortfarande illa skall man gå till doktorn för då har man förmodligen en infektion.

Naturligtvis är jag inte så dum att jag tror att Femfresh tvingar folk att köpa sin produkt. Kvinnor och flickor handlar vaginal deoderant och vaginala uppfräschningsprodukter för att de tror att de behöver dom. Hade det varit så att folk inte trodde att vaginan luktar illa hade man inte handlat parfym för att dölja den ökända fiskstanken (som f.ö. så gott som uteslutande händer enbart när damen i fråga har pH-problem eller bakterieproblem, och alltså kan bli värre av joxande med kemikalier och dofter).

I vilket fall som helst så verkar det som att det här företaget som gjort sig en förmögenhet på kvinnors könsorgan inte kan förmå sig till att skriva eller säga ordet "vagina". Till och med ordet är väl för smutsigt för att tas i mun av dessa blomsterdoftande kostymnissar, så istället har man gjort en lista med de minst vanliga synonymerna för vagina och använt dom, ord som "kitty" och "froo froo". Eller "mini" (vilken är maxin?).

Nu i veckan använde en politiker i Michigan ordet "vagina" i sitt debatt-tal om abortfrågan, och blev utkastad av en grupp (antagligen) sexuellt frustrerade herrar som svar till det vulgära ordvalet. En i mitt huvud illröd, stammande viktoriansk herre blev så generad av ordet att han kommenterade till pressen att han aldrig skulle kunna använda det ordet inför damer. Dom är ju lite sådana där i Amerika, tydligen. Lite gammaldags. Men det får en ju att fundera på vilket ord man skall använda om man vill vara klinisk numera, om "vagina" och "cunt" har samma otrevliga klang i det engelska örat. Det är en kroppsdel, en kvinnlig kroppsdel, och det är ingenting att skämmas över. Vaginan, hurra!

Friday, 15 June 2012

Mitt liv är inte heller intressant, det är därför ingen behöver höra om det

Jag har inte speciellt många läsare. Faktum är att jag har väldigt få läsare, och de allra flesta verkar hitta hit efter att jag har snäst åt Lady Dahmer om något fjantigt, som jag inte sällan sedan ändrar åsikt om. Så jag är bevisligen en stor idiot som grälar skriftligen.
Om man håller i åtanke att jag är en stor idiot är det inte svårt att förstå varför jag inte har några läsare. Frågan är varför någon alls har några läsare. Okej, bara för att jag är ointressant innebär ju naturligtvis inte det att alla är ointressanta - men det är ju det alla är. Jag har än så länge hittat en blogg som jag kan läsa på allvar, alltså min gamla gymnasiekamrats blogg om Ingen Konst, och där kommer bloggposterna som telegram varannan vecka.
Jag kan förstå varför folk vill blogga om sina liv. Jag själv har inte stake nog att visa andra hur ointressant jag har det. Vad skall man skiva? Jag gör ju inget. En bra dag får man ligga och sen ett glas vin, en dålig dag orkar man inte ens ta på sig underkläder eftersom man inte kommer att göra något. Vi vet allihop hur det är, varför skulle man vilja bekräfta det för andra? Om facebook har lärt oss något är det att fåfänga gäller precis allt i livet, från utseende till arbete, barn, musik, film.... allt skall vara intressant, allt skall vara härligt eller dramatiskt och färgstarkt. Som om vi alla var amerikaner. "Have a super great day!"
Det finns saker jag gjorde när jag var yngre (till skillnad från vad, sakerna jag gjort när jag var äldre?) som ingen skulle tro på. Dom bloggar jag naturligtvis inte om eftersom de allra flesta är olagliga och/eller fruktansvärt omoraliska. Nu när man lever ett anständigt liv har man inte mycket att berätta.

Wednesday, 13 June 2012

Herzog

Jag måste se mer Herzog. Jag har försökt få tag på en bra DVD med Fitzcarraldo i flera år, men nu börjar jag bli så sugen att det nästan är dags att ta ett djupt andetag och bara köpa en. Titta på honom! Vilken underbar människa, jag blir helt glad av att det finns sådana människor därute.


Vad i hela friden kan ha släppt lös en sådan bisterhet? Är han bakfull? Är han på väg hem från Försäkringskassan? Nej, det är bara sån han är. Alltid. Det värmer hjärtat.

Saturday, 9 June 2012

"I Sverige drar man jämställdheten för långt"

...men ändå på alldeles fel ställen.

Jag har ingenting emot ordet "hen" i praktiken. Jag har haft möjligheten att använda det istället för att skriva ut "han eller hon", men har avstått eftersom jag tycker det ser så löjligt ut. En personlig estetisk referens, alltså. Jag har heller ingenting emot könsneutrala kläder, varken på barn eller vuxna, ingenting emot orakade ben på kvinnor eller kvinnor på Herr Gårman-skylten. Jag har ingenting emot feministisk porr (vad nu det kan innebära) och ingenting emot att man kramar små pojkar och ger små flickor leksaksbilar.

Men.

När vi i Sverige diskuterar feminism och jämställdhet verkar vi fortfarande vara kvar på en väldigt grov nivå. Vi verkar fortfarande diskutera som vi till stor del gjorde på 60- och 70-talet då världen faktiskt var uppdelad och starkt rasistisk och sexistisk.

Prideparaden och priderörelsen för homo-, bi- och transsexuella startade i en tid då homosexuella systematiskt blev misshandlade eller mördade för sin läggning. De förlorade jobben. De blev fängslade. Det ansågs mer vedervärdigt att vara tillsammans med en person av samma kön än att begå mord eller våldtäkter mot barn. Ens familj vände en ryggen, man blev utstött ur samhället totalt.
Priderörelsen skapades för att homosexuella (och andra av icke-heterosexuell läggning) faktiskt kunde vara stolta över att de levde, att de kunde befinna sig ute på gatan. De kunde visa stolthet att de förlorade jobben om de blev avslöjade som homosexuella men ändå stod upp för vem de var. Prideparaden firades för att de faktiskt hade något att vara stolta över.
Nu är det inte samma sak som firas. Naturligtvis är det inget att skämmas över att vara homosexuell (bisexuell, transsexuell, osv) men det är heller inte något att direkt vara stolt över. Ens sexuella läggning är ingenting man väljer eller kämpar för, och därför ingenting att vara stolt över. Det är inte längre en potentiell dödsdom att komma ut ur garderoben. Nog kommer man kanske att stöta på fördomar, men längre än så kommer det inte att tas för majoriteten av de som kommer ut.
Istället firar man att man, ja, att man finns, och därför är namnet på paraden i behov av uppdatering. Man vandrar tillsammans för att visa att det finns homosexuella (osv) i alla färger och former, att det finns många, att det finns massvis med heterosexuella som stöttar dom - alltså det som de allra flesta redan vet. Jag skulle gärna vilja tro att homofobi är ett väldigt litet fenomen, men det är nog bara önsketänkande. I lika stor utsträckning som vi har främlingsfientlighet och rasism har vi säkerligen en stor, relativt tyst grupp med homofober. Och sexister. Antifeminister. Eller vad dom skall kallas. 

Man behöver som sagt inte vara stolt över att ha överlevt i sin sexuella läggning. Och man behöver inte inom feminismen fortfarande fokusera på håriga armhålor eller att skönhet är något fult. Att kalla sitt barn en liten sötnos är något fel, eftersom barnet då får intrycket av att det yttre är viktigt. Som om barnet inte kommer att få lära sig det den hårda vägen ändå. Naturligtvis spelar det yttre roll - vi letar alla efter någon att ha sex med för att ta ett grovt exempel, och attraktion är ett grundläggande villkor för detta. Givetvis letar de allra flesta efter något annat än ett trevligt yttre, men fysisk attraktion är inte desto mindre med på listan, och åtminstone i början, väldigt högt upp på den listan.

I Sverige verkar det finnas två läger. Feminism och antifeminism. Ingen av dom har en definition som alla kan hålla med om, och därför blir det aldrig någon vidare ordning i vad man skall satsa på. Feministerna vill ha bort leksakssminket för barn, men samtidigt vill feminismen ha rätten för barn att få sminka sig om de vill det. Feministerna vill ha bort könsrollerna bland barnen, men samtidigt klä sina barn och behandla sina barn på ett sätt som känns bra och naturligt för dom själva, vilket i vissa fall innebär att säga till sina flickungar att dom är fina när dom leksakssminkat sig, eftersom det ingår i leken.
"Leken!", säger då feminist A. "Vad är det för lek att ungarna skall sminka sig och 'göra sig fina'? Är det så att dom inte duger som dom är? Man ger dom ju intrycket att dom måste sminka sig, undra på att dom växer upp till tysta små möss som inte tar plats och bara tror att dom duger om dom ser fina ut."
"Nej då", säger feminist B då. "Dom får välja själva. Vi var i leksaksaffären och hon valde leksak själv. Min son får också vara med och sminka sig om han vill. Dom vill ju leka och ha roligt, skall dom inte få det?"
"Ha!", fnyser feminist A. "Samhället uppmuntrar redan från början med att småflickor måste göra sig fina, vara små prinsessor som skall behaga, och att pojkar skall leka med krigsleksaker och behandlas bryskt. Du uppmuntrar till att dom hjärntvättas redan från början. Bryt mönster!"
"Dra åt helvete, det är min unge", säger då med säkerhet feminist B och köper en burk med rosa glitter åt sin dotter på pin tji i rena ilskan att någon vill berätta för hen (ha!) hur dottern skall uppmuntras.

Tanken verkar vara att vi måste satsa allt på nästa generation. Våra barn är dom som skall kämpa för riktig jämställdhet. Samtidigt blir kvinnor misshandlade till döds i sina egna hem, och män som misshandlas av sina kvinnliga partners vågar inte gå till polisen i rädsla för att bli hånade. Det finns kulturer och länder där kvinnor inte har rätt att gå ut ensamma, där våldtäktsoffer blir stenade till döds, där fäder har rätt att sälja sina döttrar, osv. Alltså saker som, när man jämför med Sverige, är extremt ojämställda. Pratet om huruvida småpojkar kan ha klänning blir därmed småpotatis och dessutom en farlig tanke att vi inte kan göra något för världen idag eftersom vi är för upptagna med världen imorgon. Om min son har klänning idag och jag lär honom att det är insidan som räknas kommer han att vara en mjuk, härlig kille som tar itu med samhällets dåliga vana att klandra väldtäktsoffer när han blir gammal nog.

Feministföräldrar är de nya veganerna. Minns ni vegetarianerna och sedan veganerna? De där som man aldrig kunde bjuda på middag på 90-talet eftersom man banne mig aldrig fick tyst på dom om hur dum i huvet man är för att man äter ost eller dricker vin. Tänk hur kon lider, tänk hur ditt tarmsystem lider. Nu kan man inte ställa till med barnkalas eftersom någon kommer att högljutt kritisera ens val av tårta eller present.
"Jaha, kritor till flickan ja, så att hon kan sitta tyst och inte störa. Och så en pruttslinky till pojken såklart, alla pojkar skall ju lära sig att pruttar är kul tidigt, så dom kan sitta och skratta åt sina kroppsljud sedan när dom kollar på fotboll. Hur sover du om nätterna egentligen?"
Jämställdhet dragen för långt eftersom den blir så förbannat tradig. Lika lite som ostätare kommer att sluta äta ost kommer föräldrar att sluta handla leksaksbilar till sina barn, pojkar eller flickor, om det är det barnet vill ha. Slå till mot reklamer riktade till barn istället så att ungarna inte lär sig vad de skall vilja ha i affären. Skrik dig hes om hur orättvist det är att kläder tas upp i våldtäktsfall. Sluta köp tidningen om dom skriver om kvinnliga politikers kläder eller utseende. Diskutera med andra den amerikanska mediatrenden att kalla kvinnor som vill ha kondomer för horor, eller lagtrenderna att man tvingar kvinnor att genomgå vaginala ultraljud för att visa dem fostren innan de kan få en abort. Saker som dessa influerar världen bra mycket mer än något otrevligt vi kan säga om föräldrar som inte är tillräckligt mycket motsats-konsument här hemma. Men det är mycket svårare än att förfasa sig över den treåriga flickan i den blommiga tröjan.

Antifeminister verkar också ha snöat in på det här med detaljer.

"Jag bryr mig inte om vad för kläder min unge har. Idag blev det blått. Det finns mycket blått för pojkar och jag har inte råd att handla på Polarn och Pyret. Vem bryr sig? Typiskt feministerna att vilja förneka att det finns kön."

Min definition av feminism är att kämpa för lika rättigheter och skyldigheter för män och kvinnor, internationellt och nationellt. Vi är inte där i Sverige ännu, men de allra flesta tycker att lika lön för lika arbete är en rättighet de kan ställa sig bakom (sedan börjar diskussionen utan undantag om huruvida lika arbete mellan könen fungerar på alla olika arbetsplan). Alltså är vi mer jämställda än de flesta andra länder i världen. Sorligligt.

Friday, 8 June 2012

Telly telly

Sena funderingar på TV-serier jag gärna skulle producera.

She-Male Vampire

Buffy the Vampire Slayer möter Cruising möter Glen or Glenda? i en delsvis färsprakande, delvis ångestrasande serie. Jag tänker mig någon som Julio Alemán i den manlige huvudrollen som den läckre men underlige Victor och Jill Munroe i den kvinnliga huvudrollen som Alessandra, hans älskade. Moj bueno. 
Fördel: Skulle säkert sälja bra med reklamtid, speciellt på MTV. Alla gillar vampyrer, och i dessa Glee-fyllda tider går det inte att förlora pengar om man har ordentligt med inre konflikter gällande sexuell läggning och fräscha klänningar. Pengar kan även tjänas på t.ex. sminktips och parfymer.
Nackdel: Alla skådespelare som kunde porträttera mina karaktärer är döda.


Jamie in da House

Jamie Oliver tvingas flytta in i ett hemskt fängelse, gärna i skottland som ju i sig självt är otrevligt och murrigt. Där får han sin egen cell och får fyra timmar om dagen komma ut och lära knarkare och pedofiler att laga risotto, bœuf bourguignon och andra klassiker i terapeutiskt syfte. 
Fördel: Jamie skulle säkert bli ihjälhuggen redan den första dagen. Så slipper man honom och hans rosa ansikte och jävla t-shirts för alltid.
Nackdel: Jamie skulle bli större än någonsin efter sin död. Dessutom hade han antagligen vägrat vara med i programmet, eftersom han skulle få välja mellan att delta i Jamie in da House och att ligga och slappa mellan sin frus lår i soliga Italien. 

Bukkake - Musikalen!

En fartfylld opera där all publicitet är bra publicitet. Man blandar skämt i stilen Svensson Svensson med en erotisk twist i en polka där handlingen nystar in scener som får nackhåret att resa sig av alla de bra skälen. Humor, kärlek, dans och sång för nästan hela familjen. Jag tänker mig Peter Harryson i en av rollerna som både givare och mottagare (oväntat!), och kanske Mikael Persbrandt och Eva Österberg som huvudpersonerna i kärleksdramat. Ångande hett, men utan att bli för allvarligt.
Fördel: Banbrytande.
Nackdel: Orealistiskt.

I'm a Celebrity - Get me out of here! (Norra Dublin edition)

Alla har väl sett de galna upptågen i I'm a Celebrity. I kort är handligen: riktiga c-kändisar (och kanske två A-kändisar) flygs bort till en vidrig del av Australiens vildmark där de sedan förnedras och plågas ritualiskt, i hopp att allmänheten skall rösta kvar dom i tävlingen. Varför? Ingen vet.

Kändisarna får de bara när de lyckats fånga pappstjärnor (hah!) i hemska hinderbanor eller andra skräckfyllda prövningar, som t.ex. att äta motbjudande delar av djur, simma med vidriga saker, åla genom badkar fyllda med kackerlackor osv. Hur kan man göra det bättre? Man kan ha prövningarna i norra Dublin och ha irländska stjärnor som slåss för drinkar. Prövningarna kan inkludera:
  • Slicka golvet på en pubbtoalett. En kvadratdecimeter ger en stjärna.
  • Bli instängd i ett litet rum fyllt med svanar med stjärnorna bundna runt halsen. 
  • Gå på skattjakt efter stjärnor bland knarkare där det gäller att få tag på dom innan dom säljs för att köpa crack. 
  • Dricka liter efter liter med currysås. 
 Fördel: Alla skulle vara klistrade vid rutan.
Nackdel: Irland har inga riktiga kändisar utom horribla sångare. Okej, det hade man ju velat se när dom utför fellatio på ett fyllo, men dom hade också sjungit sig hesa med sina skrynkliga, ärliga uttryck i ansiktet.

Thursday, 7 June 2012

Främling

Sedan jag tagit en mer aktiv del av mina tidigare oh så föraktade diskussionsgrupper på facebook har jag om och om igen fått två saker demonstrerade för mig.

  1. Folk kan inte skriva. Jag vet att min egen grammatik är mindre än perfekt, och jag lider verkligen av det. Jag brukade kunna skriva, nu skriver jag bajs. Men jag kan iallafall stava till "demokrati", "hade", "ananas" och ord av liknande svårhetsgrad. Grammatiken och särskrivningen är hejdlöst underhållande/oroande, ibland kommer det riktiga guldkorn som "Finns väl någon som heter yttrande frihet??". Tack, mamma och pappa, för det namnet. 
  2. Rasismen, som jag naivt nog trott var utdöd bland normalt folk, blomstrar. Visst vet jag att internet är en kyrkogård för sunda tankar, men att det skulle vara så illa visste jag inte. 


Jag duschas med argument av slaget "Det var skola som förbjöd "sverigetröjor" och att nationalsången sjöngs, sjöng man nationalsången på en rast tex så riskerade man avstängning och varning =/", eller "d e helt sjukt att dom ska ändra flaggan, fy fan!". Alla dessa påståenden backas upp med "artiklar" från friatider.nu eller nationell.nu där man dessutom får inblick i hur "reportrarna" jobbar - på facebook. När jag satt på facebook på mitt jobb smög jag och var tvungen att stänga ner sidan när chefen kom. Skribenterna här har ju verkligen lyckats med den ultimata ursäkten när chefen överraskar en med skägget i facebook.
    På sin Facebook-sida ”gillar” Annika Lomarker grupperna ”Sverigedemokraterna i riksdagen – Nej tack.”, ”Vi gillar olika”, och det kontroversiella och riskkapitalistägda välfärdsbolaget Carema, som gör stora vinster på att driva boenden för unga invandrarmän och på andra typer av andra välfärdstjänster, utan att betala skatt.
    (...)
    Efter att många lokalbor upprörts över kommunens beslut att etniskt rensa bostadsområdet har någon satt upp skyltar som i bostadsbolagets namn uppmanar alla svenskar att flytta från området.

 Etnisk rensning! Ett härligt uttryck. Dom är ju inte halvt dramatiska, bäst att ta i från tårna medan man ändå håller på, annars förstår kanske inte Svensson att det är en dålig sak.

Tanken att invandrare är ett hot mot svenska traditioner är inte bara skrattretande utan också förvirrande. Vill Ahmed verkligen att min familj skall sluta med våra årliga kräftskivor? Tvingas jag sluta fira jul (nu gör jag ju knappast ens det eftersom jag inte tycker det ger mig så mycket, men som exempel) om andra väljer att inte göra det? Om homosexuella får gifta sig, måste jag då skilja mig från min man och sluta vara gift? Traditioner är något man själv uppehåller, varken invandrare eller regering påverkar huruvida jag lagar husmanskost.

Att påstå att invandrare är ett hot mot traditioner är bara att skifta ansvar från sig själv. Och trams.